Självdistans.
Kategori: Min vardag
Det är när jag är ute och promenerar som jag verkligen kan rensa huvudet och tänka/grubbla på saker. Ena gången viktiga saker och andra gånger mindre relevanta. Idag dök ordet "självdistans" upp i mitt huvud. Vad betyder det egentligen? Att man kan ta sig själv med en nypa salt och har förmågan att använda sig av självironi och bjuder på det. Ungefär så? När jag klev innanför dörren tog jag fram datorn och googlade detta för att kolla vad andra människor tycker och ett svar var: "Det är själva längden (alltså distansen) mellan den punkt av kroppen som befinner sig högst upp och den del av kroppen som befinner sig längst ner. Kort och gott: Distansen mellan hjässan och fotsulorna." och ett annat var: "Att man har sprängt sig i bitar". Ganska roliga kommentarer tyckte jag och tanken slog mig: Dessa människor som svarat detta, har de självdistans? De kan låta sig själva framstå som korkade och hänger inte upp sig på det. Jag vet inte, jag bara undrar.
Ett annat ord som väldigt ofta dyker upp i den grubblande och analytiska delen av min hjärna är "nöjd". Det finns två håll att tänka på:
1. Jag är nöjd över mitt jobb, nöjd över min partner, nöjd över min familj, nöjd över mina betyg,... osv osv., vilket KAN resultera i att man slutar sträva efter nånting annat som kanske faktiskt kan vara bättre/man slutar visa uppskattning (för människor alltså) eftersom man är så nöjd med dem man har i sin närhet och vet vart man har dem - så det är liksom lugnt. Jag är nöjd!
2. Jag är inte nöjd med vad jag har. Klart att jag uppskattar min fina familj och vänner och jag är stolt över min insats på jobbet, men ska jag helt plötsligt bli nöjd nu och inte bry mig om att sträva framåt? Jag är inte nöjd över att jag har en fin familj - jag är tacksam, glad och extremt lycklig över det! Jag tänker aldrig bli så nöjd att jag slutar visa dem uppskattning varje dag för att de ska förstå det.
Alltså, jag tror att nr.2 låter väldigt bitter i mångas öron och rent ut sagt helknäppt, men tänk själva en gång extra. Jag kan säga att jag är nr.2, utan att blinka. Jag kommer alltid vilja sträva framåt, vare sig det gäller att få finare i min trädgård, göra bra ifrån mig på jobbet eller visa min sambo varje dag att jag uppskattar honom väldigtväldigt mycket. Hur tänker du? Det är okej att tycka att detta låter vrickat. Det kanske det är?
Ett tredje och sista ord jag hann fundera över var "att ha karaktär". Jag har så dålig karaktär vad gäller godsaker så det nästan är pinsamt. Står det ett fat med kakor på bordet i lunchrummet tar jag en, utan att ens tänka mig för. Det enda som svischar genom min hjärna är: "Oh, en kaka! Vad gott :D" Istället borde jag tänka: "Jag lovade mig själv igår att försöka tänka mer på sockerintaget." Detta händer varje dag. Men vem försöker jag egentligen lura? Jag är född med sockerberoende, förmodligen något som ligger i mitt DNA.
Jag vet inte vad det beror på, är jag påverkad av det jag ser i media och alla ideal? Ja, lite förmodligen. Men antagligen inte tillräckligt, för då hade jag väl varit pinnsmal, sminkat mig med sjutton varv med kajalen varje dag, köpt de senaste kläderna och opererat de kroppsdelar jag tycker mindre om? Och nej, kom inte och tro att jag är bitter. Jag tycker synd om de människor som går på detta och tror att man blir en bättre människa pga att följa alla direktiv om hur man ska se ut, uppföra sig och vilka man ska "hänga med" för att accepteras. Dessa människor har definitivt ingen karaktär, för de har ingen viljestyrka som hjälper dem att falla för trycket och de faller hellre för frestelsen att bli det som kallas "perfekt". Vid närmare eftertanke har dessa människor ingen självdistans heller. Däremot följer de exempel nr.2 som säger att man aldrig ska vara nöjd. Däremot så kanske detta inte får gå till en ohälsosam nivå.
Jag tror såhär: Älska dig själv för den du är för det finns ingen som är som du. Stå fast vid dina principer, ta hand om dina medmänniskor, visa respekt och ändra aldrig på dig och din personlighet bara för att det är meningen att vi alla ska passa in. Hade vi inte varit olika hade världen sett enormt tråkig ut. Sträck på dig och dela med dig av vem just Du är.
Nu ska jag baka mig en kladdkaka, mumsa i mig den och så kolla på "Lyckan i L.A.". Precis lagom ironiskt.
/Mia. Tack för ordet!
Såhär ser mina nya promenad- och löparskor ut! Reebok Zigano Fly 2 :) Helt underbara! Grymt.
Tack min älskade Albin! :)
