MiaLouise

Jajjamensan - fläskpannkaka till kvällsmat snart. Förjäkla gott det :)

Dagarna driver på bra. Stöter på allt möjligt folk på jobbet och det är ju faktiskt en av sakerna som gör dagarna lite extra roliga eller jobbiga. Glada, roliga, gamla, unga, söta, jobbiga, extrema, otrevliga, barska, uppklädda, nerklädda, illaluktande, fina i kanten och prutande kunder. De alla finns där ute - TRO MIG! :P

Både förra veckan och igår hade jag lyckan att få träffa Camile och den söta lilla Elliot! Goare och sötare unge finns nog inte :) Mysigt att strosa runt, fika, prata strunt och även viktiga saker och bara va. Det gillar jag! Mer sånt till folket :) Att jag får träffa dessa underbara två på lördag igen - vad ska man säga - det är lyx :)


--------------

På måndag är det dags för min (antagligen?) sista röntgen inne i Eksjö. Nu är det ett halvår sen jag var där sist och då sa läkaren att min "lille" knöl dragit sig tillbaka minimalt mycket - men det är ju alltid något! :) Så får se vad det visar denna gången. Jag tror att har den dragit tillbaka sig ytterligare kommer läkaren inte vilja följa upp det mer? Eller så vill han det tills den försvunnit helt för att dokumentera det eftersom det är så pass ovanligt? Who knows. Jag har börjat fundera på om jag inte vill ta bort den helt istället. Lägga mig under kniven, bli av med det där lilla extra som jag hela tiden känner där inne och så få ett litet ärr på låret. Då skulle jag och Albin matcha varandra ännu mer än vad vi redan gör :) How cute wouldn't THAT be! ;) Många menar nog på att det skulle vara en onödig grej att göra, men ni vet heller inte hur det känns. Så ja, ni kan bara hålla klaffen. Tack så mycket. (:P)


--------------

Fick förresten höra av mamma för ett tag sen att hon fått höra i Sävsjö att jag och Albin köpt hus. Detta var en mamma till en gammal tjejkompis till mig som sa, och då undrar jag: Har de inget annat att prata om än mig, måste jag vara nåt alldeles extra? ;) Denna "mamma" hade ju tyckt att det var lite ungt osv. osv. osv., vilket förmodligen hon och hennes dotter pratat om, gissar jag. Detta gav mig ett ganska stort leende på läpparna kan jag säga, för jag kunde känna avunden rakt genom - och sånt älskar jag :) Kul att man fortfarande kan vara ett aktuellt samtalsämne! :P


Nu ska jag kolla till ugnen! (Alltså, den som sitter ihop med spisen. Inte min egen^ ;) )


/Mia - Crossfru.


ps. På lördag kommer det 4 flickor till mig i mitt söta, gula, lilla trähus. Girls night! Åh vad jag längtar! :) Kommer bli myyys! .ds.

"I Socialstyrelsens kunskapsdatabas om ovanliga diagnoser finns information om sjukdomar eller skador som finns hos högst 100 personer per miljon invånare och som leder till omfattande funktionsnedsättning." Jag säger ju det, jag är unik! Ca'tching! ;) Vet väl iofs inte om det är en särskilt rolig sak att vara unik i egentligen, men nog är det väl alltid positivt att inte vara som alla andra? :P

--------------

Nu hoppas jag att Albin kan slita sig från garaget nån jäkla gång så att vi kan kolla på lLjonkungen :) :) (han skulle bara gå ut en "liten stund" kl. 20.20 och komma in till klockan 21.00. Jo men visst! höhö)


/Mia - YES!

        

        

        

        

        

       

Resten av alla bilder (det finns ju "några" till) behåller jag, men hoppas ni uppskattat dessa i alla fall! Själv har jag suttit här med glädjetårar i ögonen och ett stort smile på läpparna :) Det är ganska svårt att förklara, som skrivet, men herregud vilken speciell resa! Kära Kenya, jag tror jag blivit lite smått förälskad i dig. Jag hoppas innerligt att vi ses igen!

Och nej, jag har inte snott dessa bilder från någon hemsida eller liknande - vi själva har haft äran att få ta dessa foton! :P Notera att många av djurbilderna är tagna från bilen enbart någon meter från djuren! MAGISKT.


           


        

        

        

           

Min teori är att nu när regnet verkligen tar sin plats där utanför fönstret, semestern är slut och jag känner att hösten närmar sig med stormsteg för varje dag - då kommer min blogginspiration tillbaka. Enkelt!

Sommaren har, trots solens extremt kassa närvaro här i Sverige, varit riktigt härlig :)
I juni gjorde vi vårt livs resa! Min kära mor fyllde 50 år så det firades med att hon och käre far tog med sig mig, min bror och våra respektive till Kenya! WOW! Detta har planerats i snart 1,5 år så längtan efter den där dagen när väskorna äntligen var packade och planet skulle lyfta var obeskrivlig. Denna resan. Det går inte att beskriva i ord hur fantastisk, underbar och otrolig den var. En kulturkrock, upplevelse och ett minne för livet! Första veckan var vi på safari, dvs. vi åkte runt till olika nationalparker (Amboseli, Lake Nakuru och Masai Mara), sov på superfina hotell mitt i parkerna och åkte runt i vår lilla safaribuss med vår guide Peter och tittade på alla djuren. Att få vara bara några få meter från stora elefanter, noshörningar, lejon, giraffer och alla andra djur som lever där är magiskt! Det kändes som att jag var mitt inne i ett naturprogram.
Andra veckan begav vi oss till Mombasa för att "vila upp oss" efter första veckans tidiga mornar och långa bilfärder. Det enda vi gjorde var att ligga vid poolen, ställde upp vår lilla flagga vi fick för att servitören skulle komma och ta våra beställningar, doppade oss i havet och åt massamassamassa god mat! Varje kväll dessa två veckor serverades det buffé med mängder av olika förrätter, soppor, middagsrätter, efterrätter och frukt. Vilken FROSSA!

Well, det finns verkligen hur mycket som helst att berätta om vad vi varit med om, alla saker som hände och allt som vi sett så jag skulle kunna skriva i flera timmar i sträck om detta MEN jag känner att detta är VÅR resa. Det är en upplevelse som vi i familjen har delat tillsammans och jag känner att det räcker så himla gott och väl för mig! :) Missförstå mig rätt...
Mamma och pappa: Jag och Albin vet inte hur vi ska tacka er nog för denna resa, men vi hoppas ni vet hur otroligt tacksamma vi är! Tänk att VI fick chansen att göra den resan och tack vare er blev det möjligt? Det är faktiskt helt fantastiskt :)
(Ni får några bilder en annan dag, som ni kan få kika lite på!)

Sommarens andra stora händelse måste varit min kusin Vera och Roberts bröllop! Jag svor på att jag inte skulle låta tårarna börja rinna - otroligt nog lyckades jag faktiskt :P Men oj vad vackert det var! (Mitt första bröllop dessutom!). En vigsel, god middag och några glas vin senare så dansade alla loss till livebandet Jetset och hade en riktigt riktigt rolig kväll :) Ont i fötterna, javisst! Grattis igen, Vera och Robban :) (Kom hit snaaart!)

------------------

I vårt söta, gula, lilla trähus går allt toppen! Rummen börjar fyllas upp med möbler och andra saker, vi börjar få vår egen touch på hur vi vill ha det och vi börjar även sakta men säkert vänja oss vid att vi faktiskt är husägare :) Jag hade aldrig i min vildaste fantasi föreställt mig att det skulle vara så svårt att vänja sig, men jag antar att det beror på att det faktiskt är en väldigt stor grej - i alla fall för oss :) Kommande att införskaffa är en ny, efterlängtad säng! Vi har sovit i en 140-cm säng sen vi flyttade in i lägenheten, och visst har det gått bra, men en riktigt stor, vräkig kontinentalare , vilket hade varit en gudagåva! :D Man kan väl säga att jag jobbar på rätt arbetsplats? (Ps. En annan sak, käre Gud, om du nu finns: Ge mig en XC60 ! Gärna med en aningen större motor och såna där goa fälgar, så blir jag extra glad)

En liten uppdatering bara, vi ses snart igen :)


/Mia - "Give me everything tonight" spelas allt som oftast ur högtalarna. Bara så ni vet^


ps. Kommer jag någonsin sluta sakna Pax? Antagligen inte. Åh, vad det värker. ds.

Från en annan tid, då hösten var påväg: