MiaLouise

I veckan så satt jag på restaurang med mina kära kollegor och när efterrätten kom in så pratades det om att unna sig lite gott. Jag har funderat över detta ett tag så det var extra roligt att höra just deras definition av "att unna sig". Jag klandrar dem inte - jag tror 95% av Sveriges befolkning tänker precis likadant, även om alla i sin tur har olika tycke och smak om vad de vill ha.

Som för de allra flesta människor så brukar det innebära att man låter kroppen få i sig något onyttigt, dvs. godis, chips, feta såser, vin/öl m.m. Tanken har slagit mig: Borde man egentligen kalla detta att man unnar sig lite lyx? Man äter/dricker saker som kroppen faktiskt inte alls vill ha, men just i den stunden så tycker man att man unnar kroppen något extra gott. Kroppen vill inte ha detta, det är hjärnan. Huvudet tycker att det är en fantastiskt bra idé och då har kroppen inte mycket att säga till om tyvärr. Vad skulle hända om vi istället unnar oss bra grejjer? Sånt som kroppen skriker efter att den vill ha och vill ha mer av? Skulle vi må bättre? Skulle vi undvika att det dåliga samvetet tränger sig på vid slutet av dagen? Kanske. Jag har också "unnat mig gottigheter" men har äntligen kommit på att jag inte tycker det är rätt sätt att unna mig något. Skäm bort er själva - kopiöst - men med bättre grejjer! Det förtjänar ni :)

 

 

Jag har unnat mig ett par fräsiga och väldigt sköna skor!