Jag trodde jag hade bearbetat det och att det faktiskt börjat bli bättre. Jag är fortfarande rädd och försiktig, och såret är öppet - en liten glugg kvar som inte är stängd. Som en blöt skorpa, om man kan säga så?
Nog för att jag glömt "det", men inte känslan av sveket. Aldrig igen, tack.
Var kom detta från? Nog.

/Mia - "Beskriv dig själv med tre ord i detta nu: Skrattig, snurrig och nervös"

ps. var är du? .ds.

Tack för idag, Millan! Du är guld :)
Tack Smock, för kvällen! :)
P1: Snart så! :P