Nyss inkommen från min dagliga promenad runt sjön :) Blivit en rutin, kan man säga, att jag strosar runt där minst en gång/dag. Ingen rask promenad, utan jag går relativt sakta och funderar på saker&ting.
Idag hade jag musik i öronen och Nationalteaterns "Bara om min älskade väntar" fick mig att känna lugn och glädje, vilket resulterade i att jag gick runt och log, skrattade för mig själv och bara var allmänt lycklig. (kanske t.o.m. smittade av sig lite på dem jag mötte? kändes som att det borde gjort det^) Sån härlig känsla att bara trivas! Gillar det :) Inte ens de väsande kanadagässen eller de galet runtflygande skrattmåsarna kunde få mig att bli irriterad denna promenad!
Tanken slog mig att det faktiskt inte är så jobbigt just nu, som jag försöker få mig själv att tro. Varför oroar jag mig så mycket om saker? Känns som att jag lägger ner påtok förmycket energi på att grubbla över detta, men jag har nu förstått att sånt faktiskt löser sig. Det är bättre om jag bara njuter och låter det komma :) Jag vet ju att jag ska börja plugga till hösten! Det är en mycket bra start. Vad som sen händer utanför skolan är sånt som jag kommer märka, och som jag kommer klara mig genom. Min livsglädje ligger just nu på topp och jag gillar det verkligen! :) (gud nåde den som sabbar den ;P ) Goosch, kan inte ens beskriva det här! Helt sjukt,. Hoppas ni förstår hur jag menar iaf? :)

Ikväll blir det umgänge av nåt slag :) Like it !
Förresten tror jag att min trumhinna i höger öra blev sprängd minst 7 gånger, under min promenad. Min mobil är så knäpp att den inte vill låta mig sänka volymen, vilket gjorde att det blev några plötsliga höga toner då och då. Aotch!
/Mia - det är inte så tokigt !

ps. fundera med måtta, mitt nya motto? .ds.