"Sen en tid tillbaka, har jag trött.
Försökt att vara allt på samma gång." (perfekta låttexten.)

Det känns som en enda stor knäckkola i huvudet, som är påväg att koka upp och bli sådär superseg. Jag funderar, grubblar, känner efter och samtidigt vill jag så mycket saker. När man står vid en maskin en hel natt hinner man tänka väldigt mycket. Fick en hel del klart för mig när jag stod där och matade in post i den där satans mackapären, och blev genast på bättre humör och självförtroendet hamnade på en högre skala, medan en annan del av grejjerna gjorde mig lite förvirrad, kluven och illa till mods. Hur ska jag lösa det här?
Man skulle kunna sammanfatta det såhär: Jag vet vad jag vill, jag vet hur det borde bli, jag vet hur det kan bli - men jag vet i fasen hur jag ska gå tillväga för att hamna där. Get it?

Så. Till min hjälp sätter jag på mina favoritlåtar (med bl.a. Melissa Horn, Peter LeMarc, Bo Sundström, Jack Johnson, Thomas Dybdahl och John Mayer. Ha, det var nog t.o.m. alla, det där.)
Eller, "Closer" med Kings of Leon spelas i detta nu och den känns också rätt, på något sätt.
Åh, snälla. Jag vet ju.

För övrigt så har den förbannade Mia helt försvunnit och hon är glad igen :) Bara för att hon är lite kluven vad det gäller olika beslut osv., tyder det inte på att hon inte kan le och skratta - för det är hon bannemig bra på :D Tusen tack, vänner!

/Mia. - stjärnhimlen, den är min vän och jag vill dela med mig av den.

ps. http://artists.letssingit.com/kings-of-leon-lyrics-closer-rrtqbr2. ds.

--------------------------------

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort."