Livet är underbart men ibland alldeles för kort.
Kategori: Min vardag
I lördags tidig förmiddag fick vi sorgbesked, Albins styvmormor gick bort väldigt hastigt. Cancern vann kampen, hon kunde längre inte kämpa emot utan den hade tagit över alldeles för mycket.
Hela arbetsdagen bestod av tunga steg och jag kände att tårarna hela tiden fanns där, precis bakom ögonlocket. Lilla, lilla, fantastiska Kerstin har lämnat oss alla, och framför allt hennes fina Bertil, i enorm saknad! Denna underbara människa som sen första början alltid fått mig att känna mig välkommen och som en i familjen, som alltid haft en kram extra att ge, en varm klapp på axeln när det varit jobbigt och ett skratt att dela med sig av. Vi alla vet att hon har det bättre nu, att smärtorna är borta och att hon mår bra på det nya ställe hon hamnat på och det skänker ändå en tröst i all sorg. Nästa vecka får vi träffa dig en sista gång för att ta farväl och det är med värkande hals och bultande bröstkorg jag skriver det och faktiskt inser det. Du om någon förtjänade inte det här!
Lilla, lilla Kerstin,
flyg fri, bort från smärta och värk.
Flyg dit bort där änglarna kan ta hand om dig,
där du kan sitta på ett moln och vaka över oss.
Lilla, lilla Kerstin,
glöm inte bort oss.
Vi kommer tänka på dig varje dag och minnas dig,
hedra ditt minne och komma ihåg vilken underbar människa du var.
Lilla, lilla Kerstin,
du fattas oss så!
Vi saknar dig.
