... för låten "Utan dina andetag", av Jocke Berg. HERREGUD vilken vacker låt, text och musik. Jag är helt tagen! Äntligen har jag tagit mig tid att lyssna på denna låt. Men, jag som är en sån otrolig känslomänniska - varför har jag inte upptäckt denna låt innan? Märkligt. Den är nu satt på repeat och kommer få spela några gånger. Det fina med såna här låtar tycker jag är att det inte behöver handla om kärlek mellan kille&tjej/man&kvinna, utan framförallt även kärlek till en vän, ett barn, föräldrar, mor- & farföräldrar - ja, någon man håller av väldigt mycket. Ligger här på vardagsrumsgolvet och blir lite gråtmild samtidigt som jag ler. Alla tolkar vi texter olika, och jag tycker att denna kan vara både sorglig och samtidigt en underbar kärleksförklaring - vilket jag känner just nu. Tårarna som tittar fram är av glädje, sån enorm glädje över kärleken jag hittat, som jag får och även får dela med mig av varje dag. Det är verkligen vackert och obeskrivligt fint det jag och Albin har! Fantastiskt.
Jag har dessutom underbara föräldrar som verkligen alltid finns där för mig i alla lägen, en bror det går att lita på, fina vänner runtomkring mig och massa andra människor som jag tycker om. Nu när jag hör denna låten kan jag heller inte låta bli att tänka på min Pax. Han kommer alltid vara en av alla dem som gör mig mer färgstark och lysande - även om han inte finns nära mig, så känner jag honom ändå. Det är svårt att förklara, men det känns väldigt fint, bra och tröstande.

"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på, och färglös som en tår blir jag utan dina andetag." Ren poesi i mina öron! ♥