Ja, måndagar har alltid en förmåga att kännas väldigt mycket längre än alla andra dagar. Det börjar man redan känna på sig på söndagkvällen när ångesten inför en ny arbetsvecka smyger sig på. Ska man orka jobba igen? (fy fasen vad lat och bekväm man är egentligen?) Sen, måndagmorgon. Trött som bara den och man (jag) tycker att man (jag) ser ut som f*n. Varför alltid mest på måndagar? Hum. Och sen: Heeela jobbdagen! Den känns så himla lång. Längre än vanligt. Nästan som långt in på natten, ibland. (Okej, det kanske är en pytteliten överdrift) Att jag och Albin sen efter detta har måndagshandling är också en bidragande faktor. Nog för att det är grymt skönt att bara handla en dag i veckan och då får det gjort, men ändå. Dessutom är det väldigt långt till helgen när det är, just det - måndag. Well, ni har nog fattat vart jag vill komma någonstans... Jag ska inte bli måndags-långrandig.

---------------

Idag fick vi sålt vår tv-bänk + soffbord. Han som köpte dem hade med sig sina stackars fyra barn som fick bära den hem, eftersom den inte fick plats i deras bil :P hahaha. Vi fick oss ett gott skratt när vi såg dem :) (men ja; stackars ungar! :O) För jo, tv-bänken är ganska tung eftersom den är så stor, så de fick säkerligen vila några gånger på vägen hem :P Tur de förmodligen inte hade jättelångt!

Nu har vi lagt ut soffan också, så får se om den blir såld. I sure hope so!

---------------

Satte mig förresten igår och läste mina gamla blogginlägg från perioden då mitt ben "var som det var". Fick ett par tre tårar i ögonen av att bara läsa det... Vilken skit det var alltså! Nu i efterhand förstår man inte hur man stod ut med allt? Smärtan och framförallt oron? Stark kvinna klarar allt - jeppjepp.

Nu ska jag bli lite sådär lagom wild and crazy och borsta mina tänder.
Sov gott :)


/Mia - Bry dig inte om dem som i sin tur ändå inte bryr sig om dig.


ps. Vet ni vad? Vi flyttar snart! Waah :D .ds.