Det är nog inte många som förstår hur det känns.
Varje gång han är ute på två hjul och jag inte är med.
Jag känner mig maktlös.
Klumpen växer sig större och större i magen ju mer av alla sina mc-kläder han får på sig,
för då vet jag att han ska åka iväg snart.
Det känns som att klumpen fyller hela mig till slut och det värker i bröstet och ända upp i halsen.
Rädslan sprider sig som en löpeld genom kroppen och massa jobbiga tankar dyker upp.
Jag vill inte vara såhär rädd, men det är jag.
Jag vill inte känna mig såhär orolig, men det gör jag.
Jag är maktlös. Jag kan inte göra någonting.
Det enda jag vill är att vägen inte tar honom ifrån mig. För det är det jag är så livrädd för varje gång.
Att känna rädslan av att förlora sin andra hälft, sin högra hand, sin hjärtevän - det är hemskt.
Nej, det är nog inte många som förstår hur det känns.


/Mia - Tror.