...två är lika med noll.

Jo, men det kör vi på. Jag har ju missat att skriva ett par dagar här nu och om vi kör på Björn Rosenströms filosofi så är det ju lika med noll dagar :P Right? Det känns bra.

Det händer inte alltför mycket nu. Vardagen knallar på, jobbet känns jättebra, träningen fem dager i veckan gör mig gott (eftersom jag bara kan träna överkropp nu lär jag bänka 150 kg om en månad ;) haha) och benet är lika dåligt som det var för några veckor sen ;) På tisdag är det dags för magnetröntgen - sen är det bara att spänt vänta på resultatet. Med tummarna hållna stenhårt varje dag tills dess. Nog för att det får mig att verka svag men jag får väl erkänna att jag är extremt rädd och nervös inför det här... Något är helt klart fel i mitt ben för såhär ska det absolut inte vara :/ Att all smärta dessutom finns runtomkring en hård knöl som bara blir större och större, ja. Det svider i själen att tänka på... Sucksuck. Men äh, än ska man väl antagligen inte måla fan på väggen. Jag säger som jag och Albin alltid gör: Det blir bra det!

-------------

På måndag blir det en spännande dag då jag och fyra till från jobbet åker till Tibro på Miomässa :D Dags att spana in nyheterna inför våren, få massa inspiration och gå på föreläsningar/info. Jag är TAGG! :)

Ikväll blir det fredagsmys med mannen :) Det är mumma! Och psst, om två veckor åker vi på SPA. Hur härligt är inte det på en skala? :D Jag längtar tusen. Bara vara och ge varandra massvis med uppmärksamhet :)


/Mia - it's gonna be a bumby ride.


ps. "there's a new wind blowing like I've never known. I'm breathing deaper than I've ever done." Keith Urban – Somebody Like You (Album Version) Något jag innan bara vågade drömma om. Nu är detta min verklighet. Tack, min fina Albin :) .ds.