Dags för jobb igen.
Kategori: Min vardag
Mellan 24 och 05.30 jobbade jag min första natt sen i augusti och mitt första pass sen i vintras någon gång. Hur det kändes? På vägen dit hade jag lite smått ångest och väl där kändes det som att det inte alls var längesen jag var där. Vilken härlig känsla ;)
När jag stod där så insåg jag att det är ganska mycket som förändrats. Inte många saker, utan stora saker. För det första så såg mycket annorlunda ut, systemet var "förändrat till det bättre" och det var färre människor där. Den största ändringen, som nog inte var meningen från ledningens sida (hoppas jag), var att de människor som förr alltid gått runt med ett leende, som alltid verkat trivas bra på arbetsplatsen, de som alltid pratat med varandra och haft roligt - de sa i princip inte ett knyst. Alla gick med nedsänkta huvud och benen efter sig precis som att de bara gjorde sina sysslor för att kunna gå hem sen. Hur ska detta gå en längre period? Som jag sa till en av mina arbetskompisar, som jag satt och pratade med lite, ; "Om ingen tar tag i det här snart och säger till att alla vantrivs och mår dåligt på arbetsplatsen, så kommer det till slut gå så långt att det bara säger pang och så blir det katastrof". Hur ska detta sluta? Hon berättade iofs att ledningen tydligen brukar ignorera det här och säger att om man inte trivs kan man sluta. Hur gör man då?
Jag stod dessutom och pratade med en av ledarna, som jobbade natten, och förklarade att jag inte kan och heller inte vågar göra alltför tunga arbetssysslor nu när min bröstkorg håller på som den gör, och det jag fick tillbaka var att "ledaren" inte ens kunde titta på mig när jag pratade med denne och en spydig kommentar som lät: "Jaha, och vad kan du göra då?" Tack för hjälpen.
Mitt hjärta och mina lungor härjade och levde verkligen loppan i natt och så konstant ont som jag hade de timmarna har jag inte haft innan... Läkaren menade på att det är stress och förmkt kaffe eller te - som jag nästintill aldrig dricker längre? Att jag knappt heller förstod vad läkaren sa, det är en annan femma.
Nej, jag är inte bitter.
Skönt var det i alla fall att komma hem till ett trött "hej" när jag öppnade dörren, en varm säng att krypa ner i och en härlig famn som direkt var där för att hålla om mig. En famn som berättar att jag är hemma :)
♥
/Mia - money money money.
ps. ...our dreams, and they are made out of real things. ds.
