MiaLouise

Ojojoj, vilket långt uppehåll jag haft. Kan utan problem erkänna att jag verkligen haft urusel uppdatering de senaste månaderna (A) Har inte haft någon direkt motivation till att skriva helt enkelt. Ska försöka ändra på det, men kan inte lova nåt :)

Dagarna flyter som de ska nu. Vi har kommit igång i skolan igen och denna vecka pratar vi psykologi :) Lite är repetition från hösten och lite är nytt vilket är väldigt spännande. Just nu håller vi på med att hitta oss själva, vilka vi är och kontroll på hur pass bra självförtroenden vi har. Svårt det där! De delades in i tre grupper och jag undrar om inte jag hamnade i det "falska" ? Det menar på att man utåt sett har ett bra självförtroende men på insidan är man egentligen ganska rädd och försiktig. Känns som att det stämmer in ganska bra! Givetvis att det är olika från situation till situation men överlag - JA.

Annars är jag fortfarande trött sen helgen då det var flytt :D Jag är världens lyckligaste som nu blivit sambo på riktigt med min Albin! :) Det har aldrig känts såhär bra i min mage, huvudet har aldrig hållt med mig så mycket som just nu och hjärtat har inte någonsin klappat så hårt som det gör. Jag gillar det och ni som känner mig förstår att jag ler med hela ansiktet nu när jag skriver detta :) wiie! (som jag säger) Vår resa och äventyret har precis börjat och jag lovar dig - det kommer bli en lång och härlig färd :)
Lägenheten har kommit iordning riktigt bra, för och bara ha varit bebodd av oss några dagar, måste jag säga. Det mesta är på plats och det enda som fattas är någon smart förvaring och hyllan som ska upp i köket :) Bilder kommer komma lite längre fram, när här är tipptopp. Påminn mig bara!

---------------

Den här veckan har det varit ganska mycket sorgligt prat i skolan då vi gjort livslinjer och satt in viktiga händelser i våra liv. Det var många dödsfall, skiljsmässor osv., och det fick mig att fundera lite. (som vanligt?) Tänk vad fort människor försvinner från oss. Nära&kära som helt plötsligt inte finns där på samma sätt som de en gång gjort. En person som man älskat mer än något annat finns inte längre i ens liv och omställningen efter detta är utan tvekan det värsta man kan vara med om. Det fanns dem som sa att de ångrade att de inte frågat sina föräldrar/mor- och farföräldrar mer saker, tiden innan de hastigt gick bort, och jag förstår dem. Vad mycket det finns som man vill veta! Jag kom på mig själv med att sitta och stirra rakt ut i luften och klura på vad jag skulle velat fråga min farfar innan han gick bort nu hösten 2009. Alla äventyr han var på med fiskebåten! De åkte långalånga vägar över de stora haven och ner mot Afrika, bl.a., och jag har aldrig riktigt suttit ner och lyssnat&frågat för att låta honom dela med sig av berättelserna. Varför inte? Vad korkad man är :O Jag skulle vilja ha ett telefonnummer till himmelen för att ringa honom, tack.

Dags att äta lite av min-och-P1s-müsli-som-vi-gjorde-igår-och-som-utan-tvekan-är-den-godaste-jag-ätit :)
/Mia - Det pirrar sådär härligt i hela kroppen :) A <3

ps. min man har vingar. ds.