Är det meningen att livet ska innehålla småproblem, jämt och varje dag och hela tiden? Jag vet inte riktigt om jag tycker om det, nämnligen. Nog för att man måste ha svackor och motgångar, men inte ständiga småsaker som gör att man grämer sig över dem och får svagare smärtor eller klumpar i magen. Stressar då bara upp mig och känner mig som en höna som nyss fått huvudet avhugget; Springer runt utan att veta riktigt vart.
Antar att jag väl dock inte ska klaga. Jag är mästare på att förstora upp saker, så om jag bara lät bli det skulle jag ha det mycket lättare. Jag hoppas min sånhär period tar slut snart iaf, för jag är inte van vid att det ska vara såhär.
Jag måste sluta fundera och grubbla så mycket!

Vet vad jag har men vet inte vad jag kommer få. Låter det konstigt?
/Mia. - imorn är det onsdag :D det är inplanerad kvalitetstid då. Jag hoppas schemat inte spricker (A)

ps. "gotta be somebody". finns ett par rader i den texten som jag funderar på varje dag :) .ds.